Diagnos av käkledsbesvär

En oberoende informationstjänst.

Innehåll

Undersökning av muskler och led

Den sjukhistoria som patienten berättar och de fynd som görs vid den kliniska undersökningen räcker oftast för att ställa diagnos. Den kliniska undersökningen går till så att man trycker och känner på muskler och led för att se om detta framkallar smärta. Patienten får också göra olika käkrörelser för att se om dessa framkallar smärta. Ibland lyssnar man också över käkleden med ett stetoskop för att höra om det föreligger skrapljud. Man mäter sedan de olika käkrörelserna (gapning, framåtglidning och sidoglidning) för att se om dessa är inskränkta. Vidare så undersöker man bettet för att se om det föreligger bettfel.

Kompletterande undersökningar

Röntgen görs för att komplettera den kliniska undersökningen och görs vanligen om man avser att gå vidare med någon form av behandling. Framförallt gäller det om käkledskirurgi planeras. Ibland kan det också bli aktuellt med mer ingående undersökningsmetoder såsom magnetkameraundersökning och artroskopi. Artroskopi innebär att man för in en optik i käkleden och kan på så sätta titta in i käkleden. Man kan också ta ett vävnadsprov (biopsi) genom artroskopet för att ytterligare förbättra diagnostiken.