| Inflammatoriska förändringar |
Inflammation allmäntInflammation innebär att det egna immunförsvaret av någon anledning aktiveras. I samband med detta ökar genomblödningen i området för att transporten av försvarsceller skall bli så effektiv som möjligt. Det inflammerade området blir därför rött och kanske svullet. Den orsakande faktorn kan vara en mikroorganism men inflammation kan också uppträda av flera andra skäl. Cellförsvaret är i ständig beredskap och, kanske speciellt i munhålans slemhinnor, mycket aktivt. Flera av de ytliga förändringar som uppstår i munslemhinnan orsakas därför av en överaktivitet hos det egna immunförsvaret.Afte-munsårOrdet afte kommer från grekiskan och betyder "sår". Man hör ofta benämningen "afteblåsor" vilket i sig inte är korrekt eftersom angreppet är så häftigt att något blåsstadium inte förekommer. Vi känner inte säkert till hela mekanismen vid uppkomsten av afte, men det komplicerade immunförsvaret finns med som en faktor. Såret liknar i hög grad ett virussår men man har inte kunnat visa att virus uppträder i området för ett afte. Mycket talar för att en bakterie i munhålans normalflora aktiverar immunförsvarscellerna. Immunförsvaret utgörs av vita blodkroppar som kallas lymfocyter och dessa gör ett misstag när de skall skilja på "vän och fiende" och attackerar också vävnaden i slemhinnan. Cellerna frisätter ett ämne, s.k. cytokiner, som snabbt åstadkommer ett smärtsamt sår. Utseendet är typiskt med ett välavgränsat gulvitt område omgivet av en starkt rodnad zon som tecken på den häftiga inflammationen. Såret läker av sig själv inom 7 - 10 dagar. Återkommande afte är ett vanligt tillstånd som finns hos c:a 15% av Sveriges befolkning. Då vi inte är helt klara över orsakssammanhangen riktas behandlingen mot de lokala symptomen. Eftersom skadan uppkommer p.g.a. lymfocyterna är den huvudsakliga behandlingen att minska deras aktivitet, d.v.s. att dämpa inflammationen. Det finns alternativa medikamenter för detta som kan fås på recept eller anvisas av tandläkare eller läkare. Vissa möjligheter till förebyggande behandling finns t.ex. genom användning av s.k. enzymtandkräm.LichenOrdet lichen betyder ungefär "nätverk" och är en beskrivning av det klassiska utseendet på tillståndet som beskrevs redan i mitten på 1800-talet .Lichen kan uppträda både på huden och på slemhinnorna. Munhålans slemhinnor är en vanlig plats för lichenförändringar som där uppträder hos 2- 3% av befolkningen i Sverige. Den typiska lichenförändringen i munnen uppvisar vita nätformade stråk som uppkommer genom en ökad förhorning av det yttre skiktet i slemhinnan, epitelet. Man kan också se inslag av röda förändringar orsakade av att epitelet tunnats ut samt att det pågår en inflammatorisk process. Ibland kan epitelet bli så tunt att det brister och då uppkommer sår. I enstaka fall kan man också se små blåsor som dock snabbt brister. Likt många av de immunologiska förändringarna i munslemhinnan är man inte klar över uppkomsten av lichen. Lichenförändringarna har en tendens att vilja uppträda i anslutning till områden där slemhinnan är utsatt för belastning t.ex. av vassa fyllningar, illasittande proteser eller liknande. Det är också känt att vissa typer av tandfyllningar, speciellt amalgam, i direkt kontakt med slemhinnan kan utlösa lichenförändringar. En annan faktor som också kan förvärra tillståndet är olika former av stress.Tillståndet kan inte botas, utan egenskapen att utveckla lichen är kronisk. Vi har ganska bra begrepp om vad som sker lokalt i slemhinnan där förändringarna utvecklas och kan rätta vår behandling efter detta. Skadan uppkommer genom att det av okänd anledning ansamlas ett stort antal immunceller, så kallade lymfocyter direkt under epitelet. Epitelet blir påverkat och tunnas successivt ut. Slemhinnan utgör då inte ett fullgott skydd mot den underliggande vävnaden. Efterhand kan då symptom uppträda, ofta så att man får sveda och obehag av vissa födoämnen t.ex. citrusfrukter, tomater, varma drycker eller starkt kryddad mat. Behandlingen syftar till att ta bort symptomen och att ge epitelet i slemhinnan möjlighet att normaliseras. Detta sker med inflammationsdämpande preparat som skall minska inflammationscellernas aktivitet. Det vanligaste sättet att behandla är att applicera cortison lokalt på förändringarna. Vi svårare lichen finns också andra behandlingsmetoder men de preparat som då används har tyvärr många gånger otrevliga biverkningar. Ibland kan det vara nödvändigt att inleda behandlingen med att eliminera svamp som har en tendens att tillväxa när epitelets hornlager ökar vilket ju är fallet vid lichen. Med adekvat behandling kan besvären av lichenförändringar bli mycket små och ganska lätta att tolerera. Geografisk tungaDenna typ av förändring är relativt vanlig och förekommer mer eller mindre utpräglat hos nästan 10% av Sveriges befolkning. Namnet syftar på att tungan uppvisar en eller flera "öar" där papillerna på tungan slätats ut och som ger intryck av en karta. Förändringarna är väl begränsade och ofta omgiven av en gråvit girlandformad struktur. Innanför denna ses en röd zon som tecken på en pågående inflammation. Förändringarna dyker upp på olika ställen på tungan men kan ibland också försvinna helt. Orsaken är, som hos flera andra inflammatoriska förändringar, inte känd. I de flesta fallen är förändringarna symptomfria. Ibland kan dock sveda och obehag förekomma och inflammationsdämpande behandling lokalt kan då bli aktuell. |
| Sponsorer |
|
©
TandvårdsGuiden 2016· All Rights reserved.