Behandling

En oberoende informationstjänst.

Innehåll

Behandling

Undersökning av tanden

Tandläkaren lyssnar till om patienten haft eventuella symtom och tar röntgenbilder av tanden. Eventuellt testas tandens känslighet för kyla och luft. Det finns även en speciell elektrisk testapparat som tandläkaren använder.

Bedövning eller inte?

Om tanden svarar på någon av testerna betyder det att levande vävnadsrester finns kvar någonstans i pulparummet och därför bedövas tanden.

En värkande tand behöver inte alltid bedövas. I vissa fall har redan tandpulpan dött och inflammationen som orsak till patientens smärta ligger utanför tandens rotspets.

Tanden öppnas med borr

Rotbehandlingen börjar genom att tanden öppnas upp med hjälp av borr under vattenkylning. Tandläkaren kan nu se hela pulparummet och även ingångsmynningarna till de olika rotkanalerna.

En gummiduk sätts på över tanden så att endast tandens krona blir synlig. Detta görs för att avskärma tandens rotkanaler från munhålan och från de bakterier som finns där. Samtidigt skyddas patienten från att få de material som tandläkaren använder ner i munnen.

Rensad tand i genomskärning

Filar används vid rengöringen

Tandläkaren rengör rotkanalerna med rotkanalsfilar vilka ser ut som tunna nålar av varierande grovlek med ett plastskaft. Filarna har cirkulärt arbetande eggar som kan användas att skrapa väggarna i rotkanalerna rena från vävnadsrester och bakterier. Samtidigt med rensningen med filarna spolar tandläkaren rikligt med en vätska som oftast innehåller klor. Första behandlingtillfället åtgår som regel till att göra en ordentlig mekanisk rengöring. För att kontrollera att hela vägen ned till rotspetsen är rensad tas röntgenbilder.

Som avslutning på den första behandlingen fylls det rensade utrymmet med en vit pasta (calciumhydroxidpasta). Syftet med detta är att åstadkomma en ytterligare rengörande och antibakteriell effekt i rotkanalen. När kanalerna är fyllda försluts tanden med ett bakterietätt provisorisk fyllningsmaterial, oftast av zinkoxid i blandning med eugenol. För de patienter som är allergiska mot eugenol finns alternativ.

Rotfyllningen vid besök nummer två

I de flesta fall kan tanden rotfyllas vid andra besöket påföljande vecka. Nu är pulpan, all levande vävnad och infektion avlägsnad från rotkanalerna. Tandläkaren behöver därför inte bedöva tanden.

Tand med fylld pulparum

Om man tänker på själva rotfyllningen som att sätta en kork (rotfyllningen) i en flaskhals (rotkanalerna) kan den obedövade patienten hjälpa tandläkaren att säga till om det skulle kännas när fyllningen skall föras på plats. Genom detta kan rotfyllningen sättas i exakt läge inom rotkanalen och behöver inte komma för långt ut till den levande vävnaden utanför rotspetsen. Tillsammans hjälps tandläkaren och patienten åt att få en bra rotförsegling.

Till rotfyllningen använder man långa, svagt koniska spetsar i passande storlek för de rensade kanalerna. Spetsarna är gjorda av ett gummimaterial som innehåller ca 20% guttaperka uppblandat i 80% zinkoxid. Gummispetsarna förs ner i ned i rotkanalerna. För att fylla ut mellanrummet mellan guttaperkan och kanalväggarna används en förseglingsmassa (sealer). Röntgenbilder tas för att kontrollera att rotfyllning når exakt djup och är tät mot kanalväggen. Tidsmässigt är själva rotfyllningen i stora drag mindre än 20% av det totala arbetet av behandlingen.

Hög lyckandefrekvens för rotfyllningar

Om man åter tänker på rotfyllningen som korken i flaskan är det tämligen självklart att en rund kork effektivt förhindrar läckage i en flaskhals. I tandroten är emellertid rotkanalerna sällan helt runda utan oftast ovala eller bönformade i tvärsnitt, vilket gör det särskilt svårt att försegla så att det blir helt tätt. En möjlighet att kontrollera rotfyllningens täthet är att ta röntgen men stora svårigheter finns att tolka sådana bilder. Detta kan vara en orsak till att alla rotfyllningar inte lyckas. En vanlig siffra på lyckandefrekvenser ligger mellan 70-90% beroende på vem som är operatören. Men även den skickligaste operatör lyckas inte i alla fall. En anledning till ett misslyckande kan vara att rotförseglingen inte blir helt tät. I en mikroskopisk spalt mellan rotfyllnadsmaterialet och kanalväggen tränger vävnadsvätska upp. Denna vätska är ett utmärkt underlag för bakterier att ligga kvar eller flytta in i. I sådan fall försvinner inflammationen inte helt vid rotspetsen av tanden. Ibland kan en ömhet finnas kvar i de fallen vid tuggbelastning.

Behandlingen efter rotfyllningen

Efter rotfyllningen kan man välja att göra en provisorisk fyllning eller en definitiv fyllning. Tanden kan vara öm en tid efter avslutad behandling, vilket i regel beror på att inflammationen utanför tanden ännu inte givit med sig. Får man spontanvärk bör man kontakta tandläkaren.

Om stor del av tandsubstansen gott förlorad till följd av tidigare omfattande skador måste tanden kronförses. I sådana fall bör man om det är möjligt vänta någon tid efter rotfyllningen för att se att läkningen går som planerat. En gyllene regel är att tänder inte skall slutbehandlas så länge det finns symptom som värk eller ömhet.